HistorikSchäfer har ett ursprung från många olika typer av hundar som användes som vakthund för bostäder och boskap av olika slag. Genom avelsarbetet blev den så småningom mer anpassad till att valla får, en så kallad vallhund. Fåraherde heter på tyska schäfer och herdens hund blir därför helt logiskt schäferhund. Rasstandarden utvecklades ursprungligen på en utställning i Tyskland 1899, där den uppmärksammades av två män, Max von Stephanitz och Artur Meyer, som sedan kom att bli Schäfertysklands dominerade krafter under många år.
AnvändningsområdeSchäfer är en hundtyp med utmärkt förmåga att arbeta i alla sorters terräng och den används i många olika sammanhang. Det är ingen slump att det är en av världens populäraste raser och dess allsidighet gör den till en utmärkt sporthund: spår-, sök-, rapport- och skyddshund men även utmärkt lydnads- och agilityhund. Rasen används även som draghund under vinterhalvåret. Den används som skydds-, bevaknings- och räddningshund av militär och hemvärn och som polishund. Schäferns allsidighet och anpassningsförmåga bidrar till att den också är utmärkt som sällskapshund.
Hälsa De flesta individer är friska och fungerar mycket väl i aktivt arbete. Då det är en arbetande hund är det relativt vanligt med olika skador. Höftleds dysplasi (HD) och arm bågsledsdysplasi (ED) förekommer. Då rasen är numerärt mycket stor så förekommer även andra problem, bland annat nedsatt bukspottkörtel funktion.
Egenskaper / MentalitetEn schäfer är socialt självsäker, nyfiken och trygg i sociala situationer. Den är uppmärksam och följsam med stort intresse för samarbete. Den måste ha god koncentrationsförmåga och uthållighet, kunna anpassa kraften i sitt beteende efter retning och visa handlingsförmåga för att effektivt lösa uppgifter. Efter upplevda obehag eller rädsla ska den snabbt återgå till neutral genom att nyttja sin nyfikenhet. Alla dessa egenskaper är nödvändiga för lämplighet som sällskaps-, bruks-, vakt-, skydds-, tjänste– och vallhund.
Storlek och utseende Det är en medelstor hund, något långsträckt, stark och muskulös. Mank höjd för hanar är 60–65 cm och för tikar 55–60 cm. Vikt för hanar är 30–40 kg och tikar 22–32 kg. Färgen är svart med rödbruna, bruna, gula till ljusgrå tecken. Enfärgat svart eller grå, grå med mörkare skiftning. Svart sadel och mask.
Pälsvård Pälsen består av täckhår och under ull. Täckhåret bör vara tjockt, rakt och hårt, samt ligga slätt. Pälsen kräver ingen särskild omsorg utöver att borstas och kammas regelbundet, det ger då möjlighet till kontroll av eventuella sår eller fästingar med mera. Bad eller dusch vid behov, 3–4 gånger per år.